Alla har ställt sig denna fråga:
Varför kretsar planeterna runt solen?
Det är vad vi ska ta reda på i detta korta blogginlägg.
3, 2, 1… Lyft!
Förklaringar
Paradoxalt nog är det solens gravitation som håller planeterna i omloppsbana runt den, precis som jordens gravitation håller månen och konstgjorda satelliter i omloppsbana runt den. Om de inte helt enkelt faller in i solen beror det på att de rör sig tillräckligt snabbt för att ständigt ”missa” den.
En analogi hjälper till att förklara detta fenomen: om du kastar en sten från toppen av ett högt torn kommer den att färdas ett visst avstånd innan den kröker sig och träffar jorden. När stenen väl har kastats har den tröghet och skulle fortsätta att röra sig i en rak linje om inte en kraft (gravitationen) drog ner den. Ju snabbare du kastar stenen, desto mer rör den sig, tills den, om du kastar den tillräckligt snabbt (och förutsatt att det inte finns något luftmotstånd), går hela vägen runt jorden (och träffar dig på ryggen!). Stenen befinner sig nu i omloppsbana: den faller fortfarande mot jorden, men jordens runda yta rör sig bort lika snabbt. Kasta stenen lite snabbare och den kommer fortfarande att röra sig runt jorden, men i en högre bana. Om du kunde kasta stenen i det som kallas ”befrielsehastighet” skulle den helt frigöra sig från jordens gravitation och aldrig falla tillbaka.
Skälet till att planeter rör sig i den hastighet som gör att de kan kretsa runt solen (och inte spiralformas in i den eller virvla runt i rymden) är inte en slump eller bevis på gudomligt ingripande, utan går tillbaka till när solsystemet bara var ett snurrande moln av gas och damm. Allt som snurrade långsamt införlivades i själva solen under inverkan av gravitationen; allt som snurrade för snabbt flydde ut i rymden; allt annat förblev i omloppsbana runt solen och omgrupperade gradvis till planeter, behöll sin rotationshastighet och därmed sin bana (och mötte lite motstånd i rymdens nära vakuum).
Eftersom solen och planeterna alla bildades från samma roterande nebulosamoln, är det också därför de alla roterar i samma riktning. När nebulosan fortsatte att dra ihop sig under inverkan av gravitationen snurrade den allt snabbare på grund av bevarandet av rörelsemängdsmomentet. Centrifugaleffekter fick det snurrande molnet att plana ut till en platt skiva med en tät utbuktning i mitten (som smälte samman och bildade solen). Det är därför planeter kretsar runt solen i ett mer eller mindre platt plan, kallat ekliptikan.
I ett enkelt system skulle en planets bana runt en stjärna vara en perfekt cirkel, men gravitationspåverkan från de andra stora kropparna i systemet (i vårt fall Jupiter och de andra gasjättarna) stör cirkulära banor till elliptiska banor.
Förhoppningsvis har denna artikel lärt dig lite ny kunskap.
Vi ses snart på Le Petit Astronaute!
Upptäck vår nästa artikel: varför skiner solen?